Jämfört med Moskva 2003 tycks Al Capones tjugotals-Chicago vara rena Sörgården. Åtminstone om man ska tro Paul Leander-Engström, som arbetat på finansmarknaden i staden och som använt sina kunskaper till att ihop med Camilla Grebe skriva thrillern ”Dirigenten från Sankt Petersburg”.
Den handlar om blodiga och skumraskiga affärer i oljebolagsbranschen, där det gäller att komma över aktiemajoriteter och där olycksaliga och olydiga aktieägare slås sönder och samman tillsammans med sina familjer.
Den svenske finansmannen Tom Blixen arbetar på Pioneer Capital, en ledande rysk investmentbank, och hamnar mitt i smeten. Det är tuffa tider med stenhårda oligarker, dubbelspelande ministrar och mängder av vodka. En svensk läsare på behagligt avstånd från otäckheterna kan möjligen ägna en fundering åt varför det är så viktigt att hämnas verkliga eller inbillade oförrätter, men Leander-Engström (som heter Leander-Engström på omslagsflik och copyrightsida, men saknar bindestreck på omslag och titelblad, Damm förlag har uppenbarligen svårt att bestämma sig) förefaller besitta en gedigen sakkunskap och det är förvisso spännande nästan hela tiden.
Allra mest så när handlingen tar steget ner från munhuggning i styrelserum och lyxmiljöer till vanliga hederliga jakt- och flyktscener. Det ska bli minst två romaner till i serien ”Moskva Noir”, så jag förmodar att Tom Blixen återkommer mera luttrad och mindre naiv än vid sitt första framträdande. Gärna det.
